Det kallas smink

“Du ser pigg och fräsch ut tycker jag.”
“Det är nog skenet som bidrar.”
“Det tror jag inte.”

Det kallas smink, den mask jag drar på mig för att dölja min trötta uppsyn. För ett år sedan var jag tjejen som gick sönder från insidan, i flera dagar kunde jag känna hur tårarna låg på lur och bara väntade på att få rinna längs mina kinder ner mot hakan. Ibland tillät jag dem att komma, när ingen såg. Annars låtsades jag som att allt var bra trots att jag bokstavligen trodde att min bröstkorg skulle explodera. Trots att jag bara ville skrika av smärta, den värsta smärta jag någonsin upplevt.

Tankarna svävade bort mot att lämna denna värld men jag kämpade vidare, det vände och jag började må bättre. Till hösten kom och jag började uppfatta tecken kring att det var tillbaka. Jag föll igen men denna gång valde jag att fokusera på mig själv, att göra sånt jag mådde bra av och snart var jag tillbaka på bannan.

Det kallas smink, den mask jag drar på mig för att sudda bort det som fortfarande antyder om hur jag mådde. För jag mår bättre men inte helt bra. Jag ser fortfarande inget ljus i mina ögon när jag tittar mig i spegeln eller tar en selfie och huden är trött, trött och torr. Håret liknar mest en utnött skurmopp och själen sörjer.

Det kallas smink, masken jag drar på mig för att skapa en illusion av att allt är bra. En chans att se pigg, livfull och glad ut. För min egna skull.

 

Hej!

Lisa heter jag men kallar mig mest för Liz på sociala medier. Jag är 26 år och har bloggat på Nouw  under namnet MissChaos i lite mer än två år nu men känner att det var dags att pröva på något nytt. Jag kommer förmodligen ha en övergångsperiod där jag bloggar på båda portalerna sen får vi helt enkelt se vart det landar.

Vem är då jag? Jag är den lilla gråa musen från landet på väg ut i världen. Nej men jag är den där försynta tjejen som är rädd för att ta plats samtidigt som jag älskar uppmärksamhet – skum kombination I know!
Jag jobbar deltid på ett reklambruk där vi producerar en del av de reklamtidningar som ni hittar i era brevlådor. Det är långt ifrån ett drömjobb men just nu passar det mig ganska bra då jag inte riktigt har motivationen och orken till att jobba. Jag brottas nämligen dagligen med psykisk ohälsa, något jag skrivit mycket om tidigare och kommer fortsätta skriva om även här.
Drömmen är att utbilda mig till massör och planen är att hoppa på en utbildning i Malmö till hösten. Jag pillar även på ett utkast till en fantasy roman som jag hoppas kunna publicera någon gång i framtiden, antingen själv eller via förlag. Förövrigt gillar jag att hålla mig aktiv med dagliga promenader och en och annan joggingrunda, i maj ser ni mig ta mig an Vårruset.
Jag växte upp på en bondgård strax utanför Jönköping där jag bodde med mina föräldrar och två yngre syskon. Djur och natur har därför kommit att bli en naturlig del av mitt liv. Efter studenten flyttade jag till Värmland där jag studerade multijournalistik på Molkoms Folkhögskola. Nu mera bor jag i ett litet samhälle utanför Jönköping.

Det finns säkerligen en hel del till att berätta men jag tror att vi nöjer oss med det här så länge. Jag hoppas att ni kommer gilla min nya blogg och att ni följer min resa här. Lämna gärna en kommentar så att jag kan titta in hos er!

Ha en fin dag alla!
/Liz