Drömmare & Skribent -

Aldrig mer! – Del 1

“Tja! Du jag är på väg ut till Frida, Jag har fått känslan av att något är fel.” Den unga mannen kastade en blick i backspegeln, motorvägen var tom i båda körfält.
“Vad skulle vara fel menar du?”
“Nått hon sa bara. Möter du upp där eller?”
“Jaja jag får väl komma så fort jag kan då då.” svarade den andra mannen trött.
“Fint.”
Mannen i den röda mustangen avslutade samtalet, tryckte foten lite hårdare mot gaspedalen och slängde ut en fimp genom rutan. Han tände genast en ny med en hand kvar på ratten. Medan han frenetiskt blossade på sin Marlboro röd vandrade tankarna iväg till det sista samtalet han haft med Frida förra veckan. Hon hade verkat nervös och stressad, inte alls sådär skämtsam och glad som annars. Hon hade nämnt nått om att hennes man var på väg hem och att hon var tvungen att lägga lillan sin och städa upp lite innan dess. När han tänkte efter lät hon nästan lite rädd och det hon nämnt flyktigt vid andra tillfällen då hennes man kommit på tal oroade honom. Han gasade på ytterligare lite och passerade 180 på mätaren. Bilen fylldes av rök och han kastade irriterat ut ciggen. Nu var han snart framme.

Han svängde in på uppfarten till ett grått hus i ett lugnt villaområde. Dörren var upplåst så han gick in.
“Hallå? Frida? Är du hemma?”
Inget svar. Han gick in i köket, det var tyst, konstigt tyst. Plötsligt hörde han ett barn gråta, han skyndade tillbaka till hallen och ut i vardagsrummet mot ljudet. Där på golvet, bredvid en brun skinnsoffa, låg hon. Barnets gråt var nu tydligare. På knä bredvid Frida sökte han snabbt över hennes kropp. Bröstkorgen rörde sig stötvis upp och ner och han kunde känna hennes puls slå svagt. Hon hade ett rött märke strax under ena ögat, håret var blodigt, antagligen hade hon slagit i huvudet i fallet. Han strök handen genom det ljusa håret och bekräftade sin teori. Handen blev fuktig av blodet och han insåg att det måste skett nyligen. I rummet intill skrek hennes ettåriga dotter på uppmärksamhet. Hon stod i sin spjälsäng med tårar i ögonen när han mötte hennes blick. För ett ögonblick visste han inte vad han skulle ta sig till, han andades ut, bestämde sig sedan för att plåstra om Frida först och sedan ta hand om dottern Lilja.

Lilja satt redan i mustangen, i bagaget låg kläder och annat nedslängt i svarta sopsäckar han hittat. Han lyfte upp Frida och bar ut henne till bilen, sedan bar det iväg i 180 på motorvägen igen. På köksbordet hade han lämnat en lapp.
“Detta var sista gången din jävel! Ser jag dig igen ditt fula as knäpper jag dig!”

Positive vibes

Har ni också märkt hur jäkla viktigt, om inte även kul, det är att sprida positivitet runt omkring sig?

Jag älskar att stötta folk omkring mig och heja på dem när de tar sig an någon utmaning. Tycker en uppmuntrande kommentar är så lätt att ge och den brukar alltid vara välkommen. Jag tror att de allra flesta har behovet av att känna att någon tror på dem, så visa att du är en som tror! Tänk om vi alla kunde försöka vara lite mer positiva till vår omgivning och framförallt tänk om vi kunde bekräfta varandra mer!?

Du har vänner runt omkring dig som kämpar med tuffa utbildningar på högskolan, någon vill gå ner i vikt, en tredje är ensamstående förälder, en annan kämpar mot psykisk ohälsa och någon har drömmar att slå igenom med sitt band. Tänk om man skänkte dem några positiva ord och tänk om du faktiskt delade den där videon på YouTube som din väns band precis lagt upp, det tar så lite av din tid men betyder så otroligt mycket för någon annan.

Men i det stora hela tillhör vi allt som oftast den tysta massan, vi beundrar i tystnad istället för att dela med oss av våra tankar. Iakttar passivt och låter allt stilla bero. Vad jag försöker säga är att de där orden kan ofta vara drivkraften för någon att ta sig framåt. Bekräftelsen av att någon ser att du kämpar är oerhört viktig. Ta mig och denna blogg som exempel, jag får bekräftelse när jag ser antal lästa inlägg samt när jag får kommentarer och det är drivkraften som får mig att fortsätta göra det jag gillar.


Te-baserad energidryck på Uppsala Vin & Deli

Uppsala Vin & Deli bjuder in till Dryckesmässa den 4 och 5 maj. På plats finns, bland många andra, London tea exchange som förutom sina exklusiva teer från London i år även lanserar en ny te-baserad energidryck. För mig som nyligen förälskat mig i te och alla dess smaker låter ju detta koncept hur spännande som helst! Te på burk? Den som besöker mässan får veta!

Självklart är mässan så mycket mer än bara te, här hittar du nämligen diverse drycker och smaker från världens alla hörn och även lokala producenter från Uppsala med omnejd finns representerade. Uppsala vin och delikatessmässa är mässan för dig som vill fördjupa dina kunskaper om drycken och dess historia samt upptäcka nya smaker och inspireras. Nyheter blandas med de gamla klassikerna och du kan även ta del av och provsmaka andra godsaker så som konfektyr, ostar och charkprodukter. Det är med andra ord en mässa som bjuder på många smaker och upplevelser.

För mer information om mässan besök deras hemsida!

Det kallas smink

“Du ser pigg och fräsch ut tycker jag.”
“Det är nog skenet som bidrar.”
“Det tror jag inte.”

Det kallas smink, den mask jag drar på mig för att dölja min trötta uppsyn. För ett år sedan var jag tjejen som gick sönder från insidan, i flera dagar kunde jag känna hur tårarna låg på lur och bara väntade på att få rinna längs mina kinder ner mot hakan. Ibland tillät jag dem att komma, när ingen såg. Annars låtsades jag som att allt var bra trots att jag bokstavligen trodde att min bröstkorg skulle explodera. Trots att jag bara ville skrika av smärta, den värsta smärta jag någonsin upplevt.

Tankarna svävade bort mot att lämna denna värld men jag kämpade vidare, det vände och jag började må bättre. Till hösten kom och jag började uppfatta tecken kring att det var tillbaka. Jag föll igen men denna gång valde jag att fokusera på mig själv, att göra sånt jag mådde bra av och snart var jag tillbaka på bannan.

Det kallas smink, den mask jag drar på mig för att sudda bort det som fortfarande antyder om hur jag mådde. För jag mår bättre men inte helt bra. Jag ser fortfarande inget ljus i mina ögon när jag tittar mig i spegeln eller tar en selfie och huden är trött, trött och torr. Håret liknar mest en utnött skurmopp och själen sörjer.

Det kallas smink, masken jag drar på mig för att skapa en illusion av att allt är bra. En chans att se pigg, livfull och glad ut. För min egna skull.

 

Hej!

Lisa heter jag men kallar mig mest för Liz på sociala medier. Jag är 26 år och har bloggat på Nouw  under namnet MissChaos i lite mer än två år nu men känner att det var dags att pröva på något nytt. Jag kommer förmodligen ha en övergångsperiod där jag bloggar på båda portalerna sen får vi helt enkelt se vart det landar.

Vem är då jag? Jag är den lilla gråa musen från landet på väg ut i världen. Nej men jag är den där försynta tjejen som är rädd för att ta plats samtidigt som jag älskar uppmärksamhet – skum kombination I know!
Jag jobbar deltid på ett reklambruk där vi producerar en del av de reklamtidningar som ni hittar i era brevlådor. Det är långt ifrån ett drömjobb men just nu passar det mig ganska bra då jag inte riktigt har motivationen och orken till att jobba. Jag brottas nämligen dagligen med psykisk ohälsa, något jag skrivit mycket om tidigare och kommer fortsätta skriva om även här.
Drömmen är att utbilda mig till massör och planen är att hoppa på en utbildning i Malmö till hösten. Jag pillar även på ett utkast till en fantasy roman som jag hoppas kunna publicera någon gång i framtiden, antingen själv eller via förlag. Förövrigt gillar jag att hålla mig aktiv med dagliga promenader och en och annan joggingrunda, i maj ser ni mig ta mig an Vårruset.
Jag växte upp på en bondgård strax utanför Jönköping där jag bodde med mina föräldrar och två yngre syskon. Djur och natur har därför kommit att bli en naturlig del av mitt liv. Efter studenten flyttade jag till Värmland där jag studerade multijournalistik på Molkoms Folkhögskola. Nu mera bor jag i ett litet samhälle utanför Jönköping.

Det finns säkerligen en hel del till att berätta men jag tror att vi nöjer oss med det här så länge. Jag hoppas att ni kommer gilla min nya blogg och att ni följer min resa här. Lämna gärna en kommentar så att jag kan titta in hos er!

Ha en fin dag alla!
/Liz